Ny tid och nytt ledarskap i familjen

file000763630594

Jag har genom åren frågat många föräldrar vilka egenskaper de skulle vilja skicka med sina barn ut i livet. De flesta föräldrar svarar: självförtroende, trygghet, en god självkänsla, empati, ansvarstagande.

Jag tror att vi är många föräldrar som funderar över hur vi ska vara som föräldrar för att kunna bidra till det. Här kommer mina tankar om hur jag tror vi kan ta oss an föräldraskapet.

Jag vill gärna börja med två påståenden som utgångspunkt:

  • Det finns inga perfekta föräldrar!(skönt va?) Vi lär oss mycket mer om vi tänker efter och kan be om ursäkt och börja om (det imponerar)
  • Barn och tonåringar behöver de vuxnas ledarskap! (Vi vuxna är otroligt viktiga för våra barn och tonåringar även om det inte känns så ibland….)

 

Jag tror att vi alla kan enas om att den tid då de vuxna bestämde över barn och tonåringar och de lydde(!!) är förbi. Den typen av ledarskap i familjen byggde ju till stor del på att våra barn var rädda för de vuxna och att de vuxna ofta använde sig av indragna förmåner och/eller belöningar. Den här typen ledarskap i familjen ledde ju sällan till varma och nära relationer där vi fick ta del av våra barns tankar och funderingar. Barnen lydde kanske, javisst, men om vi tänker på vad dagens föräldrar vill skicka med sina barn ut i livet……

Många längtar tillbaka till tiden då barnen gjorde som de vuxna sa och vill vrida klockan tillbaka. Ordning och reda. Men hur ”tar” barn och tonåringar denna typ autoritärt ledarskap idag?  Den erfarenhet jag har säger att barnen inte ”köper” det, de kämpar emot, diskuterar, argumenterar, slår i dörrar, går in i sig själva, lite olika beroende hur relationen för övrigt ser ut.

På sätt och vis är våra barn och tonåringar så kloka, de ”vet” att de finns något mer, de vill ha en uppriktig, respektfull, närvarande relation till sina viktiga vuxna. Vi lurar oss ibland att tror att så fort barnen blir lite större, kanske 10-12 år, och klarar sitt liv rent praktiskt så behövs vi inte så mycket längre. Jag tänker att vi kanske är viktigare än någonsin på ett annat sätt då. Här tar deras resa på väg mot en vuxen individ med egna värderingar fart. Vi kanske tycker att de blir annorlunda, att de sluter sig och inte är lika kontaktbara. Då kan det vara bra att tänka på att de ofta behandlar stora frågor:

– Vem är jag?

– Vem är jag trygg med?

– Vem kan jag lita på?

– Vad klarar jag av?

– Hur ska jag ta mig an livet?

– Hur ska jag var i samspel med andra människor?

– Kommer någon att tycka om mig?

Dessa frågor kan ingen enda människa svara på enbart i sin ensamhet. Det måste finnas människor (föräldrar) runt omkring som bryr sig om och som de kan stöta och blöta saker tillsammans med.

Vissa tonåringar tillbringar mycket tid på sitt rum framför datorn och svarar på en stor del av dessa frågor i samspel med sina kompisar. Ibland kan vi känna oss helt överflödiga. Då är det otroligt viktigt att vi vuxna tar de små stunder vi kommer åt.

Vi behöver kanske bjuda in till en gemensam stund:

– Jag vill så gärna träffa dig en stund! Ska vi dricka en kopp te?

– Jag vill laga mat tillsammans med dig idag! Har du någon ide om vad vi kan laga?

– Jag har hittat lite bilder på dig från när du var liten, jag vill gärna titta på dem tillsammans med dig?!

Vi behöver den här typen av små stunder tillsammans. Kravlösa, villkorslösa stunder av samhörighet och tillgivenhet. Alla människor vill och behöver känna sig sedda och älskade av sina nära.

Om man känner sig sedd och tagen på allvar av sina föräldrar så börjar det hända saker i familjen. Här någonstans så börjar det som jag skulle vilja kalla för det nya föräldraskapet, ett föräldraskap genom personlig integritet. Det kräver dock lite av oss föräldrar, vi måste reflektera över oss själva och vår familj:

Vilka situationer är mina största fallgropar?

Vilka värderingar är viktiga för mig?

Tar jag hand om mitt eget liv så att jag orkar vara ett positivt inslag i min ton- årings liv?

Kan jag säga förlåt till min tonåring när jag sagt (eller gjort) något jag ångrar?

Hur vill jag att vi ska ha det hemma hos oss?

Vad kan jag göra för att min tonåring ska känna sig sedd och tagen på allvar?

Vad kan jag göra för att min tonåring ska få möjlighet att utvecklas till ”sin egen” unika individ?

Vilka utmaningar behöver min tonåring för att lättare kunna ta reda på vem han är, vad han tycker och klarar inom lika områden? Sport? Diskussioner? Extrajobb?

Vilken roll spelar ilskan i vår familj? Hur används den?

Ser jag min tonåring för den hon är eller försöker jag ändra på henne?

Respekterar jag min tonårings beslut så långt det är möjligt eller vill jag gärna att han ska göra som jag säger?

Intresserar jag mig för vad tonåringen (den andre) säger eller försöker jag själv framstå i bra dager genom att säga ”rätt” saker?

Vilka känslor hos min tonåring har jag svårast för? Varför det?

Vilka känslor hos mig själv har jag svårast för? Varför det?

Vad gör jag åt min tonåring idag som han/hon skulle kunna gör själv? Varför gör jag det?

Ja, det finns hur mycket som helst att fundera över och OM vi kan se föräldraskapet som en helt unik chans till egen personlig utveckling så har resan börjat…..

När vi har hittat lite tankar om hur vi vill ha det i vår familj och vad vi tycker och tänker om olika saker, då kan vi börja uttrycka det i samspel med våra tonåringar och resten av familjen. Här fortsätter resan till ett ledarskap i familjen som byggar på personlig integritet. Jesper Juul kallar detta sätt att prata för det personliga språket, att inte hänvisa till vad “man” brukar göra eller vad den allmänna moralen kräver utan istället försöka att uttrycka sig personligt, använda ordet “jag” istället.

– Jag saknar dig och jag vill gärna vara med dig en stund! Ska vi dricka te?

– Jag vill inte laga middag själv idag, kan du tänka dig att laga middag tillsammans med mig?

-Jag vill ta en nypa frisk luft innan middagen.

-
Jag vill läsa färdigt tidningen sen kan jag hjälpa dig med läxorna

-
Jag vill att du säger till i god tid innan om du vill ha skjuts någonstans.

_Kanske tanker någon nu att “får man inte säga ifrån längre”. Självklart ska vi fortsätta säga ifrån, vara tydliga med vad vi vill och inte vill  och inte heller vara rädda för konflikter. Konflikter finns alltid i familjer och vi kan lära oss mycket av dem. Om vi däremot känner i en konflikt att vi börjar bli alltför elaka eller maktfullkomliga eller skuldbeläggande så kan vi säga:

– Vet du, nu är jag för arg, vi kan väl fortsätta prata om en stund när jag har fått lugna mig lite och tänka på saken?!

Det “nya” ledarskapet I familjen genom personlig integritet (som vissa har helt naturligt och vi andra får jobba med) skulle alltså kunna innebära:

  • En återkommande reflektion över föräldraskapet och de egna värderingarna.
  • Att skapa stunder av gemenskap; “investera” i relationen som en grund att utgå ifrån.
  • Lyssna in tonåringen så att han/hon känner sig sedd och tagen på allvar.
  • Försöka vara tydlig med egna åsikter genom att prata personligt och äkta; använda det personliga språket: jag vill/jag vill inte. Jag tycker/jag tycker inte. Jag tycker om/jag tycker inte om osv. Om vi vuxna inte delar med oss av våra liv, våra synpunkter, våra rädslor, våra ideer om hur relationer kan tas om hand så kommer en stor del av dessa värderingar att komma från jämnåriga vänner. Vi behövs som en jämvikt och ett bollplank med vår erfarenhet!
  • Släppa “jag-vet-vad-som-är-bäst-för-dig”-sättet att prata eftersom respektlöshet och maktfullkomlighet ofta leder till maktkamper och de vinner ingen, relationen blir bara lidande.

Föräldraskapet är en livslång resa med skratt och tårar. Det händer nya saker hela tiden. Vi har världens chans att utvecklas som människor i processen!!

Dela gärna vidare! Eller boka en föreläsning till dina barns skola?

 

 

2 thoughts on “Ny tid och nytt ledarskap i familjen

  1. Vad SkÖNT! Läsa dina inlâgg är en lâttnad, som att ladda upp batterirna. Dom öppnar sa manga möjligheter som är sa nära! Se – Lyssna – Känn

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s