Behöver man behövas?

 

 

 

file971259343239

Ja, behöver vi behövas?

Vi tar nog alla för givet att vi behöver känna oss viktiga för människor i vår närhet. Det är liksom alldeles självklart. Och jag tror att vi tänker att när vi älskar våra barn och tonåringar så känner de sig behövda. Men jag har oftare och oftare tänkt att någonting har blivit annorlunda och lite konstigt de senaste decennierna. Så här tänker jag: förr i tiden (jag vill inte försköna förr i tiden, men ändå) så BEHÖVDES barnen mer. Och ja, jag menar på ett praktiskt sätt, inte på ett känslomässigt. De kom till familjer och samhällen där det behövdes arbetskraft både på den egna gården och i byn. De BEHÖVDES. De VISSTE. De hade en självklar plats. Kanske ett slitigt jobb, kanske inte alltid önskade, men de behövdes.

Hur är det då nuförtiden?

Barnen kommer till världen. Efter ett år kan vi inte ha dem hos oss längre för vi måste jobba. Då är det är lättare om barnen är på dagis när vi jobbar, det är också lättare om barnen är hos grannen när vi handlar, hos farmor och farfar när vi ska på middag, hos syrran när vi ska ha egen tid, använder sin läsplatta när vi lagar middag osv. För vi BEHÖVER inte våra barn. Det är lättare och blir bättre om vi gör det själva. Då blir maten färdig fortare och den blir som vi vill ha den. Då blir det rätt dukat och det blir snabbare gjort.

När de blir lite äldre börjar de förstå att det inte finns plats för dem på arbetsmarknaden och inte heller på bostadsmarknaden.

Sen undrar vi varför det är skralt med driv, framtidstro och visioner bland våra ungdomar…

Här borde ju jag ha ett bra svar på hur man skulle kunna göra för att få våra barn och tonåringar för att känna sig viktiga och behövda!

Inte helt lätt att svara på! Jag tror att vi föräldrar kan visa våra barn att de är viktiga för oss men det är svårare att motivera deras viktiga bidrag till samhälle och arbetsmarknad.

Jag tror att vi föräldrar kan bidra till att våra barn känner sig behövda genom att verkligen visa dem att de kan underlätta för oss i vardagen. Att vi BEHÖVER deras bidrag till familjen.

Låta barnen dra sitt strå till stacken liksom.

– Jag skulle behöva hjälp av dig med min dator, jag tycker det är svårt och jag tror du kan mer än mig?

– Åhhhh, älskling, du kan väl röra här medan jag skär sallad?!

– Vi behöver hjälpas åt med städningen idag så att vi blir färdiga i tid. Vad vill du göra?

– Du börjar bli så duktig på att laga mat och det skulle vara till stor hjälp om du kunde göra det i morgon kväll, ok?

– Jag skulle vilja ha din åsikt om en sak som hände på jobbet idag, har du tid?

Jag tänker att genom att prata så här med våra barn och tonåringar så visar vi att vi BEHÖVER dem, att våra liv blir bättre och rikare för att de finns!

Jag tror att alla behöver behövas!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s