Tagga ner

file000588845182

När det känns jobbigt med tonåringen; vi får inget svar, det känns grinigt. Och när vi försöker prata slutar det med ilska och irritation. Vi vet inte vad som händer och oron värker i magen.

Vad gör vi ofta då?

Jo, vi trappar UPP!

Vi gör MER!

Tjatar mer.

Skäller mer.

Ställer fler krav.

Hotar mer.

Drar in förmåner.

Tror vi verkligen att det ska bli bättre av det? Eller är det det enda sättet vi vet?

Dessutom VET ju redan din tonåring allt det du tjatar om.

Den största aha-upplevelsen för de (tonårs)föräldrar som jag träffar på kurs och i samtal är att det är bättre att tagga ner.

Tjata mindre.

Skälla mindre.

Ställa färre krav.

Sluta hota.

Sluta dra in förmåner.

Det kan kännas läskigt först. Vi är så inställda på att GÖRA nåt, vi är lösningsfokuserade till max. Som på jobbet liksom…

Oftast finns det en orsak till att det känns jobbigt med relationen till tonåringen. De har tusen saker att fundera över när det gäller sitt eget liv. Hur ska det bli? Finns det någon som gillar mig? Är jag OK? Är jag värdefull?

Tänk dig in i samma situation själv. Livet är kämpigt, du har en massa saker du funderar över och dina nära, som du kanske tänkte att du skulle kunna bli stöttad av, börjar tjata, skälla, hota osv.

Tonåringar har kommit långt på sin väg in i vuxenlivet. Visst har de mycket kvar att lära men de är mycket känsliga för att bli respektlöst behandlade. Precis som vi vuxna.

I stillheten som blir när vi har taggat ner så kan vi börja fundera över:

När fungerar det?

När mår vi bra?

När kan jag prata ”vanligt” med min tonåring?

Vad händer om jag pratar till henne/honom som om han vore en annan vuxen? Med samma tonfall och respekt?

Alla människor behöver få känna sig värdefulla för andra människor och då framförallt till de som finns i de nära relationerna.

Och hur värdefull känner man sig när man får mycket kritik?

Hur kan du förmedla till din tonåring att han/hon är värdefull för dig?

Det pratas mycket om självkänsla och jag tror att det är precis det som det handlar om. Känslan av att vara värdefull stärker självkänslan.

Och hur visar man för sin tonåring (eller andra människor)att han/hon är värdefull för oss?

Jag tänker att det kan vara lite allt möjligt.

En kärleksfull klapp på kinden, en go blick, komma ihåg saker som är viktiga för din tonåring, visa att livet är härligare när din tonåring är med, intressera dig för din tonårings liv och intressen, vilja höra din tonårings åsikt om saker och ting, vara villig att ändra dig i beslut när du har hört vad din tonåring tycker osv.

Det blir lätt så att vi fokuserar på det som INTE fungerar och på så sätt får det att växa.

Vad sägs om att bara släppa taget om det som inte fungerar och fokusera på det som är bra? Och att visa din tonåring att han/hon är värdefull för dig! Då kan det hända härliga saker emellan er, klumpen i magen försvinner och plötsligt når vi fram!

 

Vill du följa mina funderingar om tonårsföräldraskap? Klicka på “follow” längst upp i den mörka randen.

Skriv gärna en kommentar eller en fråga som kanske kan bli starten på nästa inlägg!

2 thoughts on “Tagga ner

  1. Vad bra du skriver om det som du och jag pratat om på telefon. Jag har så mycket att vinna på att lägga om taktik, och insikten är fullkomlig. Inte helt lätt, när man är van vid att göra på ett sätt men jag vet att det går utmärkt att ändra på invanda beteenden! Tack för din klokskap!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s