Att vara en VUXEN vuxen

 

 

 

Vi lever i en tid då vi föräldrar gärna vill vara som kompisar med våra barn och tonåringar. Vi vill bli accepterade av dem för våra val i stort som i smått.  Vi vill gärna hänga med, vara lika trendiga, kunna det de kan om olika samtidsfenomen; det senaste Youtube-klippet, låtarna, ställena kanske. Det här gör oss föräldrar på sätt och vis väldigt sårbara. Vi har svårt att ta när våra barn kritiserar oss för att vi är mesiga, säger fåniga saker, berättar samma historia flera gånger, har löjliga jeans, tycker om fel TV-program. Om vi låter oss bli avvisade och ledsna och nedslagna av att våra tonåringar har synpunkter på oss så kan det nästan bli som en ond cirkel. Vi försöker ännu mer att hänga med och blir ännu ledsnare eller kanske t.o.m. känner oss på gränsen till kränkta nästa gång det händer. Vi blir som barn själva och hämnas tillbaka med någon elak kommentar om vår tonåring.

Jag tänker att ingen mår bra av detta. Våra barn och tonåringar vill någonstans innerst inne att vi ska vara lugna och mogna och vuxna nog att skaka av oss den här typen av saker. Man kan ju tycka att de borde låta bli att kritisera oss på det viset men det händer så gott som alltid i den självständighetsfas som tonåren innebär.

– Men lägg av, den där låten är ju bara sååååå gammal!

– Men mamma, den där tröjan är ju urmesig!

– Åhh, vad du är pinsam!

– Det där har du redan sagt!

Kanske är vår egen självkänsla lite vajig och då kan det vara väldigt sårande att få den här typen av kommentarer från någon som vi älskar.

Här kan vi skifta. Tänka annat. Om vi är medvetna om hur viktiga vi är som föräldrar och som vuxna människor i deras liv så kanske vi kan ta liknande kommentarer med en nypa salt. De vill att vi ska stå stadigt i deras liv, inte bli för vajiga av kritik. Självklart måste vi säga ifrån om vi upplever att våra barn och tonåringar ständigt kritiserar oss på ett nedlåtande sätt.

Men det ingår på sätt och vis när man blir tonårsförälder att man SKA vara lite gammeldags. Det kan finnas en trygghet i det både för våra barn och för oss själva. Vi kan slappna av, vara oss själva, njuta av det vi själva vill njuta av, bidra till våra tonåringar med vår livserfarenhet. Men det kräver att vi kan se på oss själva med lite självdistans och trygghet. JAG är ok som jag är. JAG måste inte också vara 15 år och hänga med i allt. JAG är bäst som en trygg och vuxen vuxen.  Jag kan bidra mest till min tonåring genom att vara en vuxen som vågar stå för min åsikt och mina egna gränser. Självklart behöver vi lyssna också, det är ingen motsättning i det. Om vi är en vuxen vuxen i våra barns närhet så skapar det ofta en trygghet som gör att våra barn och tonåringar tycker om att vara i vår närhet. De tycker om att äta tillsammans, de kommer kanske och sällskapar i köket osv.

– Nästa gång som du får höra en kommentar som:

– Men lägg av, den där låten är ju bara sååååå gammal!!

Så kanske du alldeles hjärtligt kan svara:

– Jaså, tycker du det! Jag älskar den här låten!

Och fortsätta lyssna med ett leende på läpparna.

För om vi släpper vår rädsla över att inte ”hänga med” och kan se på oss själva som våra barns viktiga vuxna som är där för att ge trygghet och lära om livet så tror jag att det blir bättre. Men hur kan gör man då?

Vi kan leva våra egna liv; visa vad vi uppskattar och njuter av, i närheten av våra barn och tonåringar.

Vi kan lyssna på våra tonåringar med empati och utan att rätta till. Sedan kan vi utifrån vår erfarenhet av livet och våra relationer berätta vad vi tänker om det han/hon berättar. Vi kan berätta om liknande situationer som vi har upplevt, våga visa oss sårbara, berätta hur det kändes, vilket som var lösningen för oss.

Det är lättare för oss att uttrycka våra egna åsikter ärligt och öppet och att vara beredda att lyssna på deras om vi kan vara trygga med att vi är just deras viktiga vuxna och inte är så ängsliga över att vi ska bli omtyckta eller vara ”rätt”.

Då är vi vuxna vuxna som vår tonåring vet att han/hon kan vända sig till!

 

Vill du få ett meddelande till din mailbox när jag har skrivit ett nytt inlägg? Fyll i din mailadress till höger på sidan “Följ bloggen via e-post”. Är det något speciellt du vill att jag ska skriva om? Hör av dig! Och dela gärna vidare, kanske genom att använda dig av Facebookikonen nedan. Tack