Men vår egen självkänsla då?

älterer Mann mit brille schat nachdenklich

Jag upplever att det pratas mycket om hur vi kan ge näring till våra barns självkänsla och det är bra. Men hur är det med vår egen? Vad påverkar vår egen självkänsla? Hur kommer det sig att en svag självkänsla är en folksjukdom? Att sjukskrivningarna och den psykiska ohälsan ökar?
Och att ordet utmattningsdepression etablerats just i den tid vi lever nu?
Jag tänker att en ok självkänsla handlar om att ha en ok relation till sig själv. Att tycka att jag duger även med mina svagheter. Då vågar jag också uttrycka mig mer personligt till andra, säga ja till det jag vill och nej till det jag inte vill. (Även om livet ofta är en balansgång mellan mina och andras behov och självklart blir det andras behov som får gå före ibland). Världen rasar heller inte om något inte blir som jag tänkt mig.
Självkänslan kan vi inte snickra på alldeles själva hemma på kammaren utan den hämtar näring i samspel med människor som är betydelsefulla för oss. Ofta människor i nära relationer. Vi behöver få känna oss värdefulla, att vi kan bidra till omgivningen.
Självkänslan mår också bra när vi lever våra liv nära våra egna värderingar.
Vad har vi då för värderingar? Hur vill jag leva mitt liv? Vad tycker jag är viktigt inom olika områden?
Är det möjligen så att många människor i vårt samhälle idag inte lever sina liv i enlighet med sina värderingar?
Säg t.ex. att du har en del (kanske omedvetna) värderingar:
Att det är viktigt att äta bra mat.
Att det är viktigt att röra på sig med någotsånär jämna mellanrum.
Att det är bra att inte resa så långt till jobbet eftersom det tar tid från familjen och eftersom det inte är bra för miljön.
Att det är viktigt för barnen att ha bra kontakt med båda sina föräldrar.
Att det är viktigt att ha ett meningsfullt jobb där vi verkligen känner att vi kan bidra.
Att det viktigt att hålla ord, att hålla det vi lovar.

Ja, det finns många saker som kan vara väldigt viktiga för oss och som vi kanske inte ens är medvetna om.
Istället kanske våra liv är inordnade på ett helt annat sätt:
Vi går upp tidigt på morgonen (fast vi hade mått bra av att sova lite till).
Vi tjatar oss igenom en alldeles för kort morgon med barnen (fast vi själva kanske hellre hade velat säga ”Ja, vi stannar hemma idag!).
Vi reser länge till jobbet (fast vi hade velat kunna cykla både för kroppens och miljöns skull).
Vi trivs inte på jobbet (hoppsan, jag ville ju ha ett meningsfullt jobb!?).
Det blev skilsmässa och dessutom med dålig kontakt med mitt ex (fast jag egentligen tror att barnen hade mått bättre av att ha båda föräldrarna under samma tak).
Jag klarar inte av att hålla alla deadlines varken på jobbet eller hemma (min värdering är att det är viktigt att hålla vad man lovar).
Jag kommer hem sent från jobbet och är helt slut, dagen tar liksom också slut (fast jag hade ju tänkt att jag ville röra på mig och hinna njuta av familjen en stund).

Om vi fortsätter så här under lång tid och i värsta fall kanske inte ens är medvetna om att det liv vi lever ligger långt ifrån de egna värderingarna, då börjar vår självkänsla svikta. Om vi tänker att självkänslan handlar om att acceptera oss själva, att vi duger. Då kan vi få vi svårt med just det när vi inte lever i enlighet med det som är våra värderingar, som ju är en stor del av oss själva.
Vi tappar inspiration. Det blir liksom ingen inre tillfredsställelse fast vi tycker att vi gör en väldans massa duktiga saker hela tiden. Men det är ju FEL saker, inte alls de saker som är i enlighet med våra medvetna eller kanske omedvetna värderingar. Det känns tomt, vi blir trötta, håglösa, det känns meningslöst och utan slut. Förmågan att njuta försvinner kanske helt.
Om det känns på det viset så kan det vara bra att fråga sig själv om man lever sitt liv någotsånär i enlighet med hur jag tycker att ett liv ska levas? Och om det ligger för långt ifrån så kan jag undersöka vad jag kan ändra på. Om det är svårt att ändra på något just nu så kan det vara bra att i alla fall göra sig medveten om vad det är som händer. Kanske kan jag må bättre av att samarbeta med systemet? i alla fall en tid tills jag kan förändra. När jag säger samarbeta med systemet så menar jag att om vi är medvetna om att vi gör saker som vi egentligen inte vill (eller på ett sätt som vi inte vill) så gör ofta medvetenheten att vi mår lite bättre. Då vet vi i alla fall om att vi gör saker som vi inte riktigt vill! Då kan vi fortsätta ett tag till men samtidigt kan vi fundera och smida planer, vi kan fundera över vilka våra värderingar egentligen är. Kanske kan jag i alla fall börja förändra i det lilla? Gå ner några procent i arbetstid så jag hinner göra mer av det jag tycker är viktigt? Kan jag hitta ett sätt att få det att fungera? Kanske fråga människor runt omkring om de har funderingar, hur lever de sina liv för att må bra? Att prata om dessa saker med människor som vi tycker om kan vara befriande.
Dessutom tror jag att många föräldrar fortfarande lever i tron att man kan TALA OM för sina barn/tonåringar hur de ska leva sina liv. Att man kan sätta barnen i en soffa och sedan berätta hur de ska göra. Dessa ord betyder nästan ingenting om vi själva inte lever som vi lär.
Det har mycket större påverkan om vi gör tvärtom, bara lever enligt våra värderingar och inte pratar så himla mycket om det.
Avslutningsvis så blir det fler frågor:
Skulle både vi själva och våra barn/nära må bättre om tänkte efter vilka värderingar vi har inom olika områden i livet och försöka leva våra liv lite mer så?
Eller i alla fall konstatera att vi har dessa värderingar men att det inte är möjligt att leva enligt dem just nu?

 

Jag brukar göra ett inlägg ungefär var tredje vecka. Vill du få ett meddelande till din mailbox när det kommer ett nytt inlägg? Fyll i din adress till vänster på sidan “Följ bloggen via e-post”. Är det något speciellt du vill att jag ska skriva om? Hör av dig! Och dela gärna vidare, kanske genom att använda dig av Facebookikonen nedan. Tack!

 

7 thoughts on “Men vår egen självkänsla då?

  1. Bra skrivet. Jag tror även att många lever ett normativt liv dvs har det där tråkjobbet för att det är bra betalt, eller håller ihop fast man egentligen är olycklig bara för att det ska vara så. Dvs ett liv utifrån omgivningens värderingar men kanske inte ett liv som är sant mot en själv. Det är inte heller bra för självkänslan.

  2. Så sant… sadlar nu om till ett nytt yrke. Tre års skola och sen hälften svenska den lön jag har nu. Men det kommer att kännas rätt i mitt hjärta.

  3. Bra skrivet om ett jätteviktigt ämne! Självkänsla är ju så viktigt, det påverkar allt vi gör och vad andra gör mot oss, och vill vi verkligen våra barns bästa så behöver vi “smitta” dem med god självkänsla. Det är svårt (omöjligt?) att ge sina barn något som man inte har själv. Föräldrars självkänsla borde vara första kapitlet i alla böcker om barn!

  4. Det har jag funderat mycket över: kan man ge näring till sina barns självkänsla även om man inte har så mycket själv? Ja, det tror jag att man kan men det kräver en del av dig som förälder, du behöver reflektera över dig själv, över barnen och över relationen. Och som du säger, det är ju nästan omöjligt att reflektera över barns självkänsla utan att fundera över sig själv! Tack Liv

  5. Pingback: “- Det betyder inte att jag inte älskar dig!” | familjekompetens

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s