Att lyssna; betydelsefullt men inte alltid så lätt!

Mother talking with son. Children upbringing.

Jag tänker att de allra flesta av oss nog ändå tycker att vi lyssnar när andra pratar. I alla fall hör vi vad de säger. Men kruxet är att vi ofta är så upptagna av oss själva att vi sällan lyssnar ordentligt. För medan den andre pratar så håller vi på att förbereda och tänka ut det där otroligt smarta, välformulerade som ska göra att den andra människan blir imponerad och förstår hur smarta, erfarna och pålästa vi är. Vi bara väntar på att det ska bli vår tur eller i värsta fall gör vi inte ens det utan avbryter den vi samtalar med för att få briljera.

Det motsägelsefulla är att när vi är så där uppfyllda av allt smart och fantastiskt vi ska säga till andra så gör vi det i syfte att bli omtyckta men effekten blir ofta den motsatta. Personen vi pratar med känner sig inte sedd. Det “händer” ingenting i ett sådant samtal. Vi upplever en tomhetskänsla efteråt.

Om vi har en tanke om att vi vill lära känna andra, att ha en nära kontakt med en annan människa, att stötta andra i sin problemlösning och sin förståelse av sig själva så finns det andra vägar. Det börjar alltid med lyssnandet. Utan att tänka på åt vilket håll vi vill att samtalet ska ta vägen. Utan att ha med våra förutfattade meningar om personen vi pratar med. Utan att redan ha den där skitsmarta lösningen eller kommentaren på tungan. Vi tror att vi hjälper bäst genom att komma med bra och handfasta lösningar på t.ex. våra barns problem. Men oftast är det så att ju mer vi bryter in i samtalet med våra idéer och lösningar desto tystare blir våra barn och utan att vi märker det har de lämnat samtalet på det ena eller andra sättet. Då missar vi chansen till många saker.

Det kan hända mer än vi tror om vi försöker lyssna mer än vi brukar:

Vi kan skapa oss en bild av vad som rör sig i huvudet på våra barn just nu.

När vi låter barnen prata färdigt så brukar de ofta ha klargjort för sig själva vad det är de behöver; de löser sina egna problem i ”rummet” som uppstår!

Att våra barn känner att vi accepterar dem fullt ut även när de har problem.

Att våra barn känner att vi har acceptans även för deras känslor (utan att försöka släta över eller förminska) på så sätt bidrar vi till att våra barn kan bearbeta dem.

 

Använd tystnaden, kanske speciellt om du är en sådan person som alltid tar ansvar för att fylla ut alla tystnader. Ta tillfället i akt att studera din son eller dotter i tystnaden; vilken stämning/känsla befinner hon/han sig i? Vad säger kroppsspråk och ansiktsuttryck? Det kan ge dig värdefull information om i vilken känsla ditt barn befinner sig. Då kan du fånga upp den känsla ditt barn har och vägledas av den i det fortsatta samtalet.

Klart att vi inte behöver lyssna på det här sättet om vi står och lagar mat och våra barn berättar om vad de gjorde på idrotten idag. Men om vi anar att det finns något mer, att det är fundersamma, att något rör sig därinne som skaver, då kan vi säga:

– Du ser lite bekymrad ut, är du det? Om du vill berätta för mig så lyssnar jag gärna!

Det är då vi behöver kunna lägga våra egna tankar och känslor åt sidan en stund för att kunna ta in vad våra barn säger fullt ut. Vi behöver visa att vi lyssnar; lägg ifrån dig stekspaden, slå ihop tidningen, stäng av Tv:n och LYSSNA.

Kom med små bekräftande ord om det känns bra för dig. Men oj. Jaha. Typiskt.

Det balla här är att vi lär oss mycket om våra barn, vi utvecklar relationen till våra barn men vi lär oss också väldigt mycket om oss själva genom att utveckla sättet vi lyssnar på. Fastna inte i att du måste göra precis rätt, det finns inget precis rätt sätt. Du och ditt barn är unika och bara det faktum att du har fokus på lyssnandet kan förändra mycket.

Genom att lyssna kan vi som jag skrev tidigare ge våra barn en chans att lära känna sig själva bättre. Vilken slags person de är, vilka starka och svaga sidor de har, vad de tycker om och inte tycker om, vad andra tycker om hos dem och vad som inte är lika attraktivt. Vad vi kanske inte tänker på så ofta är att genom att stärka kunskapen om sig själva blir de inte lika sårbara i framtida konflikter. Människor som känner sig själva dåligt och som inte är vana att reflektera över känslor och händelser blir lätt ”knäckta” i konflikter. Det kan yttra sig på olika sätt; vi far ut mot andra, vår självbild vacklar, vi kanske drar oss undan. Vi har allt att vinna på att öva vårt sätt att lyssna, både för stunden och för våra barns framtida liv.

Sen, när vi har lyssnat fullt ut på våra barn så kanske det finns en chans att våra barn vill lyssna på oss…

 

Jag brukar göra ett inlägg ungefär en gång i månaden. Vill du få ett meddelande till din mailbox när det kommer ett nytt inlägg? Fyll i din adress till vänster på sidan “Följ bloggen via e-post”. Är det något speciellt du vill att jag ska skriva om? Hör av dig! Och dela gärna vidare, kanske genom att använda dig av Facebookikonen nedan. Tack!

 

4 thoughts on “Att lyssna; betydelsefullt men inte alltid så lätt!

  1. Gud så bra skrivet Sanna! Jag riktigt längtar efter att få komma hem och lyssna på mina barn. Och på andra vuxna också. Mitt i prick! Kram & ha det bra! Anna

    Skickat från min Samsung Galaxy smartphone.

  2. Att lyssna är det allra viktigaste i alla relationer tror jag, och även om jag redan “vet” det och själv har skrivit mycket om detta så är det något som jag verkligen behöver bli påmind om då och då (ganska ofta faktiskt!). Tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s