När är man ihop?

När jag var ung frågade man chans på den man gillade, gärna genom ett kompisombud. Eller kanske skickade man en lapp med en förfrågan; “Vill du vara ihop med mig?” Här fanns det sedan en generös möjlighet att kryssa i en ruta och välja ja, nej eller kanske.

Sedan blev jag lite äldre och om det var så att man hade hånglat lite på en hemmafest eller på “Går`n” så var man sedan definitivt “ihop”. Och ville man inte det så var man tvungen att bringa reda i ihopandet genom att prata med personen ifråga “face to face” eller möjligen via familjens fasta telefon eller via ett kompisombud. Så gick det till på min tid.

När jag pratar med de som är unga idag så blir jag lite fundersam. De är nästan aldrig “ihop”. De kan ha hånglat, haft sex med varandra regelbundet under ett halvår men när man frågar om de är ihop så blir svaret “Nej”! I min värld är de ju definitivt ihop!

Jag har vänt och vridit lite på det som händer och vill gärna använda ett ord som jag hörde första gången av Jesper Juul. Han pratar om något som han kallar för förpliktigande relationer. Med det menas en relation med ett åtagande, ett löfte, ett ansvar för varandra. Att vara ihop helt enkelt. Det krävs lite grann av en då. Man kanske måste avstå någonting ibland. Man kanske måste stå tillbaka för någon annan. Å andra sidan så får du en hel del tillbaka. Du får en relation med en annan människa där ni kan utvecklas tillsammans. Du och jag. Jag och du. Vi. Du får uppleva hur det känns att det finns en annan människa där för dig. Det sätter fart på den personliga utvecklingen och det kan vara ansträngande ibland. Och det behöver vara ansträngande! Jag funderar över om det är just den ansträngningen som man inte vill ha längre?

Det är lättare att inte vara ihop för då behöver jag inte blir sårad?

Det är lättare att inte vara ihop för då behöver jag inte ta det jobbiga samtalet och göra slut senare?

Det är lättare att inte vara ihop för det kanske finns någon bättre runt knuten?

Du slipper dessutom tappa ansiktet, ta ”jobbiga” samtal om du inte är ihop. Här kommer företeelsen ”ghosting” in i bilden; om du har träffat någon ett tag men vill dra dig ur så slutar du helt enkelt höra av dig. Du kanske tar bort personen på Facebook och svarar inte på SMS. Du ghostar dig bort från personen i fråga. Minsta motståndets lag…

Är det så att nutidens mer marknadsmässiga värderingar har sipprat hela vägen in i relationerna? Ombytlighet, konsumtion, marknadsföring, bedömning. Det är ord som passar väl in i en marknadsekonomi men frågan är om vi har låtit dessa ord börja påverka även våra relationer? Och som värderingar i våra nära relationer passar dessa ord inte in om vi vill skapa tillit och trygghet. De mer varaktiga och stabila relationer som krävs för att vi ska mogna som människor blir då mer sällsynta. Kanske i alla fall i våra ungas liv. Man skulle kunna tänka sig att detta nya sätt att ta sig an sina första “relationer” tar ifrån många unga ett tillfälle att lära sig om lojalitet, tillit, omtanke och ömsesidighet. Kanske lever de i tron att uppoffringen de måste göra när de bidrar till en annan människas välbefinnande är för stor, att det inte är värt det.

För en förpliktigande relation är ju just förpliktigande, och det är på sätt och vis det som är så härligt! Du och jag! Kärlek! Trygghet! Glädje! Stolthet! Vi! Och ja, det innehåller också en del sorg, oro och tårar men om vi inte vågar kasta oss in i nära relationer så får vi heller inte uppleva allt som det kan ge tillbaka.

Jag har tagit varje tillfälle i akt på senare tid och pratat med många unga om detta fenomen och de bekräftar min spaning. Det verkar som de flesta har tänkt på samma sak. Många uttrycker också att de saknar att få vara ”ihop”. De vill. Och det verkar som om de uppskattar att få prata om det här. Och det är kanske precis det vi behöver göra, prata om det. Med varandra och med våra underbara ungar. Jag menar inte att mitt sätt att se det är det rätta. Men man kan ju ställa sig några frågor; är det så här det fungerar nu? Är det så vi vill ha det? Om inte, hur kan vi förändra? Vad tänker du?

 

Vill du få ett meddelande till din mailbox när det kommer ett nytt inlägg? Fyll i din adress i rutan “Följ bloggen via e-post”. Vill du ha en föreläsning på ditt barns skola? Mejla mig på sanna@familjekompetens.com. Och dela gärna vidare om du känner någon som du tror skulle gilla att läsa det jag skriver. Tack!